Hej.

visst är min syster för söt. nykär och galen :P

idag hade jag tänkt att berätta om mina bilfärdigheter. 
jag har lyckats med mycket under mina 4 år som bilförare. 
första jag lyckades meed var att under en blixt halka köra av vägen ut på en åker. allt gick bra ingen skada skedd men bonden undrade nog varför det inte växte där sen under sommaren.

sen har jag backat på en stillastående lastbil, ingen stor men en liten. ja jag vet hur kan man backa på något så stort. inte vet jag, allt gick så snabbt. helt plötsligt har jag en stor bubbla i pappas pärla. vilket jag fick betala dyra pengar för att fixa.

jag har kört på en hare, som dog direkt. jag hade med mig josefin och 2 andra komprisar. josefin börjar skrika och ska ringa pappa av någon konstig anledning. den ena kompisen vars namn är linneá kläcker ur sig
- huvudet trillade av!!
allt gick bra tillslut men huvudet var där det skulle vara och haren blev snyggt nerlagd i diket, så han slapp bli överkörd flera gånger.

jag har kört över en viltsvins unge som redan var död, igen. för jag inte han stanna.

i oktober hade jag och mamma varit i simrishamn och var på väg hem. utanför baske ser jag en älg (vilket jag velat göra så länge). jag sakta in och säger till mamma
-har du sett älgen.
allt gick sen så snabbt. plötsligt hör jag en smäll.
allt börjar lysa och prata. vi står still och har blivit påkörda av en woltsvagen folkabuss. detta i förarsidans bak. det första jag tänker är att jag måste ut. jag försöker öppna dörren men hela sidan hade flyttts fram så att min dörr var klämd. mitt i detta medelar bilen så vänligt att "right back light is not working". jag skriker åt bilen att det vet jag. under tiden sätter jag på varningsljuset och klickar av bältet. sedan slår jag upp dörren och tar mig ut. allt detta under 30 sekunder. mamma sitter kvar i bilen och har inte fattat vad som hänt. hennes första tanke när jag kommit ut är att, nu går hon ut och slår ihjäl honom. väl ute tittar jag på bilen och sen börjag jag skälla ut mannen som kört på mig så att han bara stod där och stirrade. jag skriker till mamma att hon ska ringa polisen. detta för att det fanns glas över hela vägen. efter ett tag bestämmer jag mig för att ringa till pappa och under samtalet slår sanningen in och jag fattar vad som hänt. men nu går vi vidare. polisen kom sen brandkåren och sen ambulansen. vilken jag fick åka med i för jag hade lite ont i nacken. men det var inget. men min bil blev totalt förstörd och jag hatar mannen som körde på mig efterssom han förstörde min bil som jag verkligen älskade. månader av papper och ringande blev det sedan. men ingen lycka utav det, bara mer problem.

tror det vara alla olyckor jag lyckats med. eller vänta har blivit ner prejad från vägen av en bil som hade kommit på fel sida av sin väg. jag var nere om i diket och vände men lyckades ta mig upp igen utan skador på varkens mig eller bien.

så det va allt.

XOXO Emilia