O detta gjorde  mig fundersam. 

De e skälvklart att man kan skricka o gorma på mamma o pappa o j men jag blir väll aldrig direkt arg på dem. Oftast handlar de om irritation. O idioti fick man inte svara men de gör mig väll inte  direkt arg heller. De ända jag kunde svara på rak arm va djurplågeri. Men de blir förhoppningsvis  de flesta arga på. 

Vi diskuterade  fram och tillbaka o insåg att jag nästa aldrig varit  arg, irriterad  ja men de tar långt tid innan min stubin ständs o jag blir arg. O jag bruckar inte oftast gråta o bli ledsen  heller utan jag bryr  mig inte oftast. Jag grät inte när farfar dog eller någon annan för den delen häller. Jag gråter inte när jag blir arg heller. Jag grät i 3 timmar när ei gjorde  slut men srn va de bra me de. O självklart  grät ja när kasper dog men de torkade jag snabbt bort o fortsatte me gympan. 

Jag är bog inte någon som berörs av sådanan känslor. Men jag visar tydligt  när hag inte gillar nått o murar gärna lite men släpper de rätt fort, oftat handlar de om när något går i mot mig. Som tex ingen fil på morgonen. (Ingen frukost! Ingen glad emilia). 

Där emot visar jag oftast att jag är glad o när jag gillar nått. 

Men fundera själv  vad gör dig arg och ledsen? 

// sis e